Sextanten Med sextantens hjälp bestämdes fartygets position genom mätning av vinklar. Den kunde användas genom att mäta vinkeln mot solen, månen och olika så kallade fixstjärnor med hjälp av ett tabellverk. Ett sådant tabellverk, Klints nautiska tabeller från år 1862, finns på kaptenens bord. Den här sextanten har varit med om en förlisning. Den fanns ombord på barkskeppet Christinestad, som gick på grund utanför Kristinestad i svår dimma våren 1869. Skeppets kapten Tötterman och hela besättningen klarade sig dock, liksom sextanten. Skeppet klarade sig också – det kunde senare bärgas och repareras. Kristinestads sjöfartsmuseum

Kronometern Kronometern är en mycket noggrann klocka. Det var viktigt att fastställa tiden så exakt som möjligt i samband med att man använde sig av sextanten för få att veta var fartyget befann sig. Kronometern var väldigt dyr och behövde kontrolleras och justeras. I större hamnar fanns en så kallad tidkula, ett klot på en hög mast eller stång som fem minuter före middagstid hissades upp i masttoppen och fick falla ner exakt kl. 12.00. Detta hjälpte fartygen i hamnen att kontrollera sina kronometrar. Kristinestads sjöfartsmuseum

Kompassen Kompassen är ett instrument som visar vartåt norr befinner sig. Kompassen användes tillsammans med sextanten, kronometern och sjökortet för navigationen, d.v.s. för att bestämma fartygets position och segla det över havet till rätt hamn. Kristinestads sjöhistoriska museum

Passare Passaren används för att mäta distanser på ett sjökort. Kristinestads sjöfartsmuseum

Skeppsdagboken I skeppsdagboken antecknade man fakta om fartygets position, fart, djupgående, segelsättning, vindstyrka, väderlek och så vidare. Då fartyget låg i hamn antecknade man hur det gick med lastningen och lossningen och om fartyget var i behov av reparation. Också besättningens uppförande antecknades, t.ex. om någon hade rymt eller blivit sjuk. I Finland blev det vanligt med skeppsdagböcker på 1850-talet, tidigast bland de fartyg som var försäkrade i Sjöassuransföreningen i Finland. Om något hände fartyget och ägaren behövde få ut sin försäkring var det bra att så många detaljer som möjligt var antecknade i skeppsdagboken. Kristinestads sjöfartsmuseum

Kalebassen Kalebassen är tillverkad av det hårda skalet till en frukt som växer i tropiska områden. Skalen användes till exempel som förvaringskärl eller till musikinstrument. Den här kalebassen är fint dekorerad och är troligen en souvenir från en av kaptenens resor. Kristinestads sjöfartsmuseum

Korallen Korallen var en typisk sjömansgåva, en souvenir som sjömännen hade med sig från fjärran länder. Kristinestads sjöfartsmuseum

Långkikaren - tubkikaren Långkikaren tros ha uppfunnits i Holland på 1500-talet. Den förekom allmänt på fartygen under 1800-talet. Den här kikaren har tillhört kapten Carl Julius Lundgren. Kapten Lundgren seglade bland annat med kristinestadsfartyget Express. Under tiden som kapten på Express var Lundgren med om att rädda hela besättningen från ett sjunkande engelskt fartyg. Som tack för sin insats fick han den här kikaren. Kristinestads sjöfartsmuseum

Klints nautiska tabeller Tabellverk som används i samband med positionsbestämning tillsammans med sextanten. Den här upplagan av tabellerna är från 1862. Kristinestads sjöhistoriska museum

Parallellinjalen Linjalen användes när man skulle sätta ut kursen på ett sjökort, d.v.s. bestämma hur man skulle segla för att nå en viss hamn. Kristinestads sjöfartsmuseum

Skeppsuret Skeppsuret är i de flesta fall svårt att skilja från en klocka som finns på landbacken. Den mest synliga skillnaden är att ett ur som hängt ombord på ett fartyg har ett beslag också i den nedre kanten, så att det inte svänger fram och tillbaka när fartyget gungar. Det fanns skeppsur som slog glas, det vill säga både hel- och halvtimmar. De användes i samband med vaktgången, d.v.s. besättningens arbetspass. Den vanliga vaktperioden var fyra timmar. Efter den första halvtimmen slog klockan ett glas. Efter den andra två och så vidare. Då vakten var slut slog klockan således åtta glas. Kristinestads sjöfartsmuseum

Sjökort Sjökortet är en karta över havet. Det anger landkonturer, havets djup, hur bottnen ser ut, fyrar, sjömärken och bojar samt namn på öar och kända grund. Det är skalenligt, d.v.s. alla mått är efter samma skala. Kristinestads sjöfartsmuseum

Sigyn Barkskeppet Sigyn byggdes på 1880-talet vid Gamla varvet i Göteborg. Hon var det sista fartyget som byggdes där, eftersom segelfartygen (i synnerhet de som byggdes av trä) började vara gammalmodiga i slutet av 1800-talet. Trots det seglade Sigyn i ca 50 år. Bland annat korsade hon Atlanten 56 gånger. Hon gjorde också sju resor till Sydafrika och var till och med en gång i Siam (idag Thailand). Mest fraktade hon trä och virke, men ibland också kaffe, salt eller kol. 1939 köptes Sigyn in som museifartyg och har sedan dess haft Åbo som hemmahamn. Sigyn är det enda kvarvarande träbyggda fartyget som har gått i oceanfart, det vill säga har seglat mellan kontinenter. Sigyn ägs idag av Stiftelsen för museifartyget Sigyn. Sigyn år 1899. Sjöhistoriska institutet vid Åbo Akademi.