Slafatet Slafatet består av två träbehållare som kan fästas ihop med träpinnar i kortändorna. Fatet användes som behållare för mat, till exempel när man skulle ha matsäck med sig till höslåttern eller ut på säljakt eller fiske. I slafatet uppbevarades t.ex. fisk och potatis. Slafatet på bilden har inskriptionen MISAS två gånger på locket. På botten står ordet MISAS igen samt årtalet 1881. Vad MISAS betyder vet vi inte. Det kan vara namnet på en person eller på en gård. Kvarkens båtmuseum

Filbunken Fil tillverkade man genom att blanda färsk mjölk med bottensatsen från tidigare tillverkad fil och låta den stå ett eller några dygn så att mjölken surnade. Fil var bra att ha med sig till fiskeläget eftersom filen står sig mycket längre än färsk mjölk. Recept på fil Ta 2 msk fil, helst från toppen av filen (ju fetare fil desto bättre) och smeta ut det i botten på en kopp (gärna en gammaldags glaskopp för fil). Fyll upp koppen med vanlig mjölk. Ställ koppen i ett mörkt skåp i rumstemperatur i 1 dygn, då borde filen ha tagit ihop och kan ätas redan nu. Efter det första dygnet bör filkoppen flyttas till kylskåp och ätas upp inom några dagar. Spara 2 msk för att ha till nästa omgång fil. Brinkens museum

För att överleva i skärgården måste man kunna binda nät. Ofta reparerade man gamla nät och tillverkade nya under de långa vintermånaderna. Det var en syssla som barnen tidigt fick lära sig och som de fick hjälpa till med.

Bandhaken och laggstråket Bandhaken och laggstråket är föremål som användes vid tillverkningen av laggkärl. Med bandhaken spände man fast banden på tunnan. Banden tillverkades av vidjor eller grenar och höll ihop tunnorna. Med laggstråket skar man ut skåror, laggar, i tunnbotten för att passa in trästavarna. Granösunds fiskeläge

Geltråget (jäiltråge) Geltråget är format ur ett urgröpt trästycke och användes när man rensade (gelade, jäilade) strömming. När fisken tömts ur näten sattes den i geltråget och därifrån plockade man den för rensning. Renset (gelet) använde man som gödsel på åkrarna. Det kunde också torkas och användas som djurfoder på vintrarna. Geltråget på bilden är märkt på undersidan med initialerna OES samt årtalet 1881. Kvarkens båtmuseum

Besmanet och fiskhåven Ett besman är en våg, tillverkad i trä eller (senare) järn. I den ena änden av besman finns en tyngd, i den andra en krok där man hänger upp det som ska vägas. Man håller upp besman i handtaget och balanserar de båda sidorna så att de har jämvikt. Då kan man avläsa på besman hur mycket det som hänger i kroken väger. Fiskhåven, mäison, användes för fisken när den skulle vägas. Håven användes tillsammans med besman. Fiskhåven tillhör Kvarkens båtmuseum, besmanet tillhör Bosund båt-, fiske- och jaktmuseum.

Tunnorna Den fångade strömmingen rensades (gelades, jäilades) och sedan saltades den. Saltningen är en gammal metod för att bevara fisken så att den inte börjar ruttna. Strömmingen saltades in i tunnor av olika storlekar. För saltströmming använde man ofta en fjärdingstunna, som är ca 31,5 liter i moderna mått. Namnet fick fjärdingen av att den var en fjärdedel av en hel tunna, som alltså är ca 125 liter i volym. En del av fisken åt man naturligtvis i fiskarens familj, men största delen av fisktunnorna transporterades till marknaden i en större stad, där fisken såldes. Tunnorna är tillverkade med en teknik som kallas laggning, och som innebär att man fogar ihop stavar av trä till ett kärl. Stavarna hålls ihop av band tillverkade av videkvistar. Laggade kärl har funnits sedan järnåldern. Det fanns hantverkare, s.k. tunnbindare, som enbart arbetade med att tillverka laggkärl. Men de flesta kunde också tillverka tunnor själva. Det var ett arbete som ofta utfördes vid fiskeläget om sommaren. Kvarkens båtmuseum

Bindtjugan (bindankräntjo) Bindtjugan eller bindankräntjo är den ställning som man fäste nätet vid medan man knöt det. Den består av en fot samt en tvådelad pinne som användes för att hänga upp nätet. Kvarkens båtmuseum

Jäiltråget behövdes då fisken skulle rensas. Med en van hand gick rensandet smidigt.