Fårsaxen De flesta gårdar höll sig med några får. Fåren var viktiga för köttets skull, men framför allt för att man fick ull av dem. Ullen skulle klippas på våren innan fåren fördes ut på holmarna på sommarbete, och på hösten när man hämtade fåren från holmarna. Det krävdes både styrka och skicklighet för att klippa fåren utan att skada dem. Brinkens museum

Klädnyporna (bykpojkarna) Klädnyporna (bykpojkarna) användes för att hänga upp tvätten. De var snidade i trä och tillverkades hemma. Storbyk ordnade man om våren och hösten och då tvättade man stora mängder tvätt. Det hände att man blev tvungen att gå till grannen för att låna fler bykpojkar om de egna tog slut. Brinkens museum

Tvättbrädan Tvättbrädan består av ett stycke trä som är räfflat på ena sidan (räfflorna kunde också vara av metall eller glas). När man tvättade byken gnuggade man den mot räfflorna för att rengöra tvätten. Tvättbrädan och tvätten fanns i den vattenfyllda tvättbaljan. Granösunds fiskeläge

Tvättbaljan Tvättbaljan (bykbaljan) är tillverkad i laggteknik, som innebär att man fogar ihop trästycken till ett runt kärl. I tvättbaljan lades tvätten. Man tvättade genom att gnugga tvätten mot tvättbrädan, som också fanns i baljan. Granösunds fiskeläge

Snickarboden I snickarboden hade man hyvelbänk och olika slags slöjdverktyg, t.ex. olika typer av sågar. Själva arbetet med att snickra utfördes ofta inomhus i stugan vintertid. Snickarboden kommer ursprungligen från Södra Vallgrund.

Förrådsboden och vedlidret I förrådsboden förvarade man matvaror. I vedlidret fanns den ved som man behövde för att hålla stugan varm under vintern och för att kunna koka mat i den öppna spisen. Förrådsboden har stått i Norra Vallgrund.

Stugan Stugan består av ett rum och en sovkammare. Ursprungligen var den ett fiskartorp från mitten av 1800-talet från Björkö. Det hände att man flyttade hus om de bättre behövdes på något annat ställe. Också den här stugan har stått på olika platser i byn. Den har bland annat använts som sytningsstuga (där farföräldrarna fick bo när sonen och hans familj tagit över gården). Den sista personen som bodde i den här stugan var Anttos Mari (Maria Karolina Håkans, född 1877). Hon bodde där från 1930-talet fram till sin död 1956.

Loftet Loftet användes också för förvaring av t.ex. spannmål. På övre våningen finns två små kammare som man sov i under sommaren. Det var vanligt att ungdomarna flyttade ut från stugan om sommaren och istället bodde i loftkamrarna eller på någon vind. Loftet kommer från Norra Vallgrund.

Fähuset I fähuset bodde korna. En skärgårdsfamilj hade en eller två kor, så man behövde inte ha ett stort fähus. Notera att fähuset har ett vasstak. Förr var det ganska vanligt att man använde vass som takmaterial. Det här fähuset kommer ursprungligen från Sven Backs hemman i Södra Vallgrund.

Brunnen Från brunnen fick man dricksvatten till både människor och djur. Brunnen var en farlig plats – den var mycket djup och det var nästan omöjligt att ta sig upp därifrån om man fallit ner i den. Därför varnades barnen för att gå nära brunnen. Ibland skrämde man dem också med att det fanns ett farligt väsen i brunnen, kallad brunnsgubben eller näcken, som kunde dra ner barn som kom för nära.